Minsann det har hunnit bli 2016, bara sådär. Funderade lite på det där med nyårslöfte och kände att jag är i ärlighetens namn är rätt trött på ”starta ditt nya liv”, ”hundra dagar utan”, ”100 träningspass innan midsommar”, ”bli en bättre människa” osv. Tänkte därför ta tillfället i akt att lova att fortsätta precis som vanligt under 2016. Vara bara så där svensk, lite lagom av det mesta varken mer eller mindre. Tror att jag mår bäst av det, träna när det passar och framförallt träna när jag känner att humöret inte är på min sida. Konsumera så mycket sol, friskluft och tid med barnen som möjligt i kombination med fysisk aktivitet då det är en outstanding humörstabiliserande medicin med få eller inga biverkningar och risken att överdosera är minimal,åtminstone av de tre förstnämnda. Bara för att jag inte lovar att inte äta vissa saker, träna ett visst antal träningspass, tänka fler positiva tanker eller något annat som är på modet betyder det inte att jag inte har mål, visioner och ideal. Målet träningsmässigt i år är att köra en ”halv iron man” och göra det bra. 2015 års IM var något av en besvikelse och en nya IM i år skulle innebära samma känsla. Mitt liv har inte plats för så många strukturerade träningstimmar som ett, för mig bra resultat, kräver. Jag vänder på det hela, de timmar jag kan sätta in på träningskontot vad kan de leda till? Vidare ser mitt liv inte ut så att jag kan följa ett strukturerat träningsschema utan att träningen blir en stress istället för en återhämtning och energigenerator. Har verkligen smygstartat året med lite styrketräning under det första dygnet och förbereder mig nu mentalt för ett något längre pass i sadeln i sällskap med Fröken Friman.
