En krispig, solig sensommar morgon finns det bara ett, för mig, acceptabelt sätt att ta sig till jobbet, jag tänkte efter men kunde inte hitta ett enda argument som kunde motivera mig att ta ett motordrivet transportmedel. I mitt huvud bor en liten orostanke, ”tänk om jag överanstränger kroppen som fortfarande är under the influence av Kåvepenin” För att få tyst på tanken kallade jag dagens cykling för transportcykling. För transportcykling är ju riskfritt, mycket snällare mot kroppen än cyklasåfortdukandetkanskegårenminutsnabbareidagcykling. Det var så skönt, första streckan som var gång i cykelskor med liten passagerare var kanske inte direkt skön men mysig, men trots att gårdagens pass egentligen var mer ansträngande för käkmusklerna än någon annan av kroppens muskler kände jag av det i benen idag, helt otroligt.
Mitt nya arbete erbjuder mycke ”vardagsmotion” då mitt kontor ligger ca 600 Jenny steg från avdelningen där jag träffar patienter, många av dessa steg är trappsteg. Så det där med att man skall ha skrivaren så långt ifrån skrivbordet så att man måste resa sig för att nå den känns som något som jag totalignorera och rulla på min stol i stället.
När det var dax för etapp två, 14 km, i dagens transportcykling kom dygnets enda dusch. Som kompensation för vätan sken solen samtidigt, kändes som regnet faktiskt var ganska onödigt. Ja ja hellre en skur idag än tio på måndag.
Dagen fick en fin avslutning, jag blev rik. Pengarna hade mycket varierande form och valörerna var för mig okända. De levererades i ett ihopvikt och vällimmat ritpapperskuvert. Jag fick löften om att de gick att använda i affären känns ändå rätt tursamt att Garmin Ant-stick gick på garantin och inte behöver betalas för.
Senaste inläggen
