Var obeslutsam in i det sista, skulle 1011 komma till start i hässelbyloppet? Planen efter förra årets lopp var att bli snabb och snygg till i år och smacka i med ett ordentligt PB, men stressfrakturer och långdistansträning ändrade den planen.
Då jag bara kört ett löppass i veckan bestämde jag mig för att se dagens lopp som ett snabbdistabsträningspass, man kan ju alltid försöka med lite självbedrägeri. Jogga ner till starten och under uppvärmningen informerar speakern om att det finns en seeding grupp som får starta i en egen fålla framför alla andra. Bland tjejerna är det 1001-1040, jag var tvungen att kika in under sopsäcken jag dragit på mig och jo mitt nr ingick i den där gruppen. Hur det gått till vet jag icke, kanske ”lång och trogen tjänst” eller någon på insidan som fifflat med statistiken. Slets mellan att fly fältet och att sola mig i glansen av alla sub 40 löperskorna. Jag valde det sista, illusionen av att vara super snabb höll i sig ungefär två sekunder efter startskottet och sen kom horder av snabba män och sprang om. De personer jag sprang om kan även en tvååring hålla räkningen på. Gick ut för hårt slog sen av på tempot, funderade på att DNF:a men tänkte att barnen skulle bli besvikna om de gått ut i regnet och sen inte fick se mamma springa i mål. Nu föll det sig så att jag sprang i mål på ett överraskande årsbästa, eller årsenda kanske är en bättre beskrivning, på 44.16 och familjen var där men såg mig inte! Skönt att få känna att tiden finns i benen trots omständigheterna och jag ger mig själv ett ”med beröm godkänt”
