Fredag kväll och jag är inne på dagens andra drink. Det är coctailparty som gäller hela helgen. Drinklistan är något begränsad, Vitargo on the rocks, Vitargo straight up, Vitargo in a bottle och Just another Vitargo. Till dessa drinkar serveras mycket röda råvaror och obegränsat med Espiritocs. Nervositeten ligger där på lur men har inte slagit till ännu, hoppas hinna med en ordentlig sömnhamstring först. Vad som dock infunnit sig och som börjar bli synonymt med pretävlings Jenny är en begynnande förkylning.I bilen hem började det klia i näsan och nu rinner den. Finns det psykosomatisk förkylning?
På jobbet snappade en av mina nya kollegor upp att jag skall delta i ÖtillÖ på måndag varpå hon tog mitt signalement för att ge sin man Roger som tydligen kör en av följebåtarna. Sen följde historien om hennes kompisar som skulle kört i fjol men en av dem var magsjuk hela natten innan så det ”sket sig” kan man säga. Tack, då fick jag en sak till att skriva upp på min ”att oroa sig för” lista.
På em kom grannens son över med sina barn, han jobbar inom försvaret och har således flera kollegor som kört ÖtillÖ och det hade varit samtalsämnet vid dagens fikapaus. Det här måste betyda att tävlingen finns på riktigt. Folk pratar om den. Andra funktionärer på den. Sen har vi de som drömmer om den. Det finns dom som inte klarar den. Någon vinner den. Och JAG skall vara där. Jag skall tävla i den. Antar att det är först när jag befinner mig på stranden som jag förstår. Ungefär som när jag för nästan exakt 16 år sedan skulle ut på min första tour the asia det var först när jag klev av planet i Bangkok som jag förstod att även jag var en backpacker och även då med en lång, svettig, smutsig, skavsårsfylld, fantastisk, minnesvärld resa framför mig. Äventyren har bestått sen dess om än av skilda slag. Den här weekend resan kommer oavsett utgång bli en hittills unik upplevelse.
Nu svidar jag om, på med gummihandskar, fram med tuben och utför lite plastik/neopren kirurgi
