k n i p ö v n i n g a r – stavas den. Det är tråkigt, svårt och omöjligt att komma ihåg. Problemet är att det inte blir några omedelbara resultat eller konsekvenser, inkontinens kommer kanske först om några år och svag bäckenbotten märker jag väl inte förrän det är försent. Jag försöker dock så gott jag kan och så sätter jag stort hopp till den sekundära knipträningen som kommer på köpet när jag tränar magstödet (de där magmusklerna som inte har något med magrutor att göra, utan sitter djupare). Då leker jag Lundsbrunn eller tv-spel, jag står upptryckt med ryggen mot väggen och visualiserar hur någon siktar en karatespark mitt i magen. För att skydda mig trycker jag svanken mot väggen och spänner magen. Alternativt ligger jag på rygg på golvet, trycker ryggen mot golvet och då kommer det varma strykjärnet mot min mage och jag spänner magen, fortsätter att andas för att minimera smärtan. Att andas djupt och avslappnat trots smärta tränar jag på även när jag ammar från det onda bröstet.
Varvat med det ovannämnda kör jag powerbarnvagnspromenader, crosstrainer och cykel. Senaste cykelturerna har skett med hybriden men då den har asfaltsdäck blev det inte någon skogstur men dock grusväg. Har en bra kuperad bana som ger både lite styrka och fart. Bvc-sköterskan var noga med att jag måste äta ordentligt, om jag nu skall envisas med att träna, så inte mjölken sinar. Efter att vi kontrollerat Cappellaro jr´s vikt stod det klart att det inte råder mjölkbrist. 1200g på EN månad, måste vara gammaldagsmjölk minst sagt som produceras av den här kossan. Storasyster hade lagt på sig hela 200 g vid samma ålder men vuxit till samma längd. Om han fortsätter i den här stilen får han snart inte ligga i vagnen utan gå själv när vi går på promenad.
