Så lät kommentaren jag fick från en jämnårig tjej när jag gav mig ut på dagens lunchlöpning, det var troligen den som fick mig att springa min snabbaste mil på många månader. Jag tycker verkligen det är bland det bästa som finns när okända människor ger positiva kommentarer till varandra. Det är fler som säger positiva saker om min gravidlöpning men oxå många som är lite passivt aggressiva med kommentarer som ”är det verkligen bra att springa när man är gravid”, ”nu har du väl ändå slutat springa”. Eftersom jag självklart gjort ordentlig research i ämnet och vet att det inte är farligt att springa, det som bör undvikas är för hög puls, så bryr jag mig inte om dessa kommentarer. Jag kan ändå inte låta bli att undra om folk verkligen tror att jag medvetet blir gravid för att sedan utsätta mitt ofödda barn för fara. Under mina tidigare graviditeter har jag lyssnat på sånt där och faktiskt inte provat att springa efter vecka 15 ungefär. Löpsteget har modifierats, jag springer med korta steg och undviker kuperat, jag har koll på pulsen och låter den styra. För mig är löpning den mest bekväma träningsformen och den stund på dagen då jag känner av minst graviditets ”besvär”. Det värsta för mig är att sitta, sitta gör ont, sitta är obekvämt men svårt att undvika………
Senaste inläggen
