För första gången på fyra år befinner vi oss på semester i fjällen, bortsett från maraton packning och dito bilresa är det rätt avkopplande ingen jetlag att bekymra sig om. (För att klara av en dag i bil rev jag av ett intervall pass på trainern igår innan vi drog 15×1/1 min vart det.) barnen har aldrig haft nöjet att prova slalompjäxor förut varpå jag informerade dem om att det är jätte sköna skor. De tog mig på orden och båda två var super nöjda med första paret de provade, förutom att lillasyster hade coolare färg då förstås. Värre var det med föräldrarna som provade många par och ändå gick från skiduthyrningen gnällandes med ömmande fötter. Finns en anledning att jag åkt bräda de senaste 15 åren. Tjejerna imponerade direkt genom att på första försöket ta liften till backens slut. Efter några störtloppsåk fick Greta kläm på svängarna och tog slalom banan ner. Alltså någon måste ha bytt ut de där ungarna på BB, troligtvis fick Wiberg och Svan barn vid samma tidpunkt.
Efter knappt två timmar var de rätt spaka och efter intagen lunch var de eniga om att det var inomhusaktivitet som stod på eftermiddagsschemat. Jag gjorde allt annat än mitt bästa i att försöka få dem på andra tankar. Istället svidade jag om till längdåkningsstassen. Äntligen! Skidspår likt en tågräls, vassa fina kanter och livsfarliga svängar i nedförsbackar, i alla fall när man bara haft en golfbanas flacka natur att tillgå. Det snöade lite lätt vilket blev ett problem när glajorna pajade men det kunde jag leva med när jag hade km av fina spår nästan helt för mig själv. 15 km blev det innan jag fick inse mig besegrad av de dåligt vallade skidorna varken glid eller fäste. Lovar bot och bättring till nästa pass. Till dess omfamnar jag stugvärmen.
