Kategori Blogg, Cykling, Mammaträning, Simning, Triathlon

Familjens semester började bra med två veckor på Sicilien där jag ägnade mig åt fantastisk OW-simning och vattenlöpning i samma vågor, skrapade ihop en 15 timmar. Väl hemma var jag glad att återse min Svarte riddare och gjorde Färingsö 3 timmar. Mer träning än så hann jag inte förrän det var dax för herr Streptokock att komma på besök. Jag har nu avslutat tio dagar av antibiotika och fick således helt olämpligt en vecka utan träning. Hann med en super duper tur till på Öarna i västerort innan det var dax för nästa Italien besök. Efter 48 timmar och 2,5 km löpning var jag desperat, sur, tvär och allmänt störig som människa, mamma, sambo och svärdotter. Mitt i allt ”elände” kände jag mig mycket tacksam över att drogen jag fastnat för är endorfiner och inte heroin. För allas trevnad men mest för min fixade min käresta fram en älskare åt mig, ingen italienare den här gången och för en gångs skull var jag glad åt att det var en amerikan, en fullkarbon Specialized, med perfekta bromsar en viktig detalj. Eftermiddagen ägnades således av cykling i världsklass i Valsesia. Vi snackar backträning och bromsträning och vi snackar Endorfiner. Att jag på förmiddagen joggat och promenerat en timma gjorde det här till en minnesvärd dag. Så vi har 22 dagar kvar till IM Kalmar, jag har ätit antibiotika i tio dagar, sprungit 10 km sammanlagt senaste veckorna, cyklat som längst 90 km i ett svep, längsta träningspasset knappt 3 timmar, jag har en bäbis på 11 månader och när det beger sig har jag varit tre barnsmor i knappt ett år. Så hur ser siffrorna ut, vad är oddsen att jag tar mig runt? Men med en cykel och en nonna som hjälper till med kidsen grund för att fortsätta odla drömmen om en andra Iron Man

Recommended Posts

Chatta