Kategori Blogg, Träning, Triathlon

Kände mig nästan jetlag:ad när jag begav mig till Hellas i måndags, det är ju fysiologiskt omöjligt med tanke på att tidsskillnaden är icke existerande mellan mina båda resmål, och när jag fick klart för mig vad som stod på programmet fick jag lite kalla fötter. Tre varv i Kärrtorpssjön, det betyder 3860 m. Sen tänkte jag om, klarar jag det idag när kroppen inte är på min planhalva kommer det gå som en dans i Kalmar när jag är taggad och laddad. 1 timma och 18 minuter senare hade jag för första gången simmat de metrar som krävs för att klara en IM simning. Det gick inte super fort men det är inte det viktiga, det viktiga är att jag kände mig pigg och redo för 18 mils cykling. Mina googles som är en vinst från fjolårets Ö till Ö satt som en smäck och gav mig ingen huvudvärk alls. Check!

Igår blev det lite löpning, tillbaka till hela foten i marken på en gång. Det gick långsammare och jag hade en inte helt perfekt känsla i knät MEN det kändes helt rätt för mitt lilla underben. Så jag tillhör nog den modellen som inte är skapta för framfota löpning. Bättre långsamt och klara hela vägen än fort en bit och sen en dikeskörning!

Efter en natt med andrasorteringssömn klev jag upp klockan sex, vad gör man inte för kärleken? och gav mig ut på vad som skulle bli ett långpass. Hann dock inte långt förrän styret störde mig, det var ju inte rakt! Fram med verktygen och meka meka men det blev inte bättre. Det visade sig att jag skruvade på fel ställe, det var den nya styrstammen som levde sitt eget liv. Inte nog med att skruvarna var lösa, den ena fanns inte längre där! Men jag använde mina superkrafter och drogåt den skruv som fanns och sen styrde jag mot färingsö, det var platt och det gick lätt de första 100 km sen hade mina knän fått nog. Fattar inte vad de skall börja gnälla för nu de har ju skött sig fint i flera år! Hm. Körde 20 km till så att det åtminstonne skulle kvala in som ett långpass.

Here is the ketchupburger girl

När jag nöjd klev innan för dörren hördes en 4-åringsröst ”Mamma, är det du? Skall du vara hemma nu? Heeeeela dagen? En stund senare fick samma fyraåring frågan om hon ville ha en hamburgare till lunch och svarade ja. När jag senare lägger biffen i brödet säger hon att hon inte vill ha något kött. ”Men du sa ju att du ville ha hamburgare, menar du att du bara skall ha brödet?” undrar mamman dvs jag. Fyraåringen skrattar och svarar ”Neeeeeeeeej jag skall ju ha ketchup oxå”

Recommended Posts
Visar 2 kommentarer
  • Annie
    Svara

    Åh vad jag ska heja på dig! 12 mil är galet långt i min värld. Jättelångt! Starkt!

  • Jenny
    Svara

    Tack, håll några. Tummar för att jag pallar maran på slutet oxå 🙂

Chatta