Kategori Blogg, Träning

Varje år efter Hässelbyloppet funderar jag på varför man envisas med att visa upp förorten från dess sämre sida. När jag inte springer tävling här ute utan som idag springer för att generera energi i en trött kropp och en ännu segare knopp väljer jag helt andra väger. Dom vägarna ser ut så här i 4.50 tempo, man måste titta på filmen inte bara lyssna på ljudet för då kan man få helt fel associationer. Varsågoda the wood in the hood

Senaste inläggen

Chatta