Veckan har innehållit några små prövningar och stunt trick. Jag tänkte så där att när barnen blir så stora att de börjar skolan når de en ny mognadsgrad och dramatiska hämtningar är ett hemskt minne blott. Glömde då bort att sexårsåldern även går under benämningen ”lilla puberteten” och att temperament är hyfsat stabilt över tid. Så i tisdags stod jag där omgiven av föräldrar och fröknar som det skulle vara trevligt att ge intrycket att vi är en lugn stabil enhet som bara är glada och slänger oss med rosa mjuka ord. Illusioner är rätt mysiga tills inte ens superlim kan hålla ihop dem. tillslut kom vi hem och försoningen som lite mer liknade den ovan beskrivna illusionen var det ingen annan som såg.
Dagen efter var jag ute på årets längsta träningslöprunda och målet var att ligga på 70 % av maxpuls. Det blev en ordentlig pulsstegring som som inte korrelerade med ökad hastighet eller motlut. Sprang i godan ro i en utförslöpa när ena foten fastnade i en rot. Jag kände redan skavsåren och såg hur marken närmade sig i rasande fart. överkroppen låg parallellt med marken, glasögon och hörlurar flög. Jag sprang sådär i flera meter innan jag lyckades göra en tvär högersväng och få stopp utan att kyssa marken. Hade ändå ont lite överallt när jag sprang de sista kilometerna samtidigt som jag hoppades att det stod någon i buskarna och fick sig ett gott skratt.
