måste vara att vara sjuk, det passar liksom inte mitt temperament. Upplever mycket hellre total orkeslöshet på grund av att jag tömt energiförrådet längs tävlingsbanan än uppleva den för att några otäcka virus eller baciller intagit min kropp. Nu är det väl ingen som gillar att vara sjuk men vi är nog olika bra på att hantera det. Jag blir rastlös, rastlöshet och total avsaknad av energi är en dålig ekvation och resulterar i frustration. Frustrationen förstärktes av att jag har sett ”Making a murderer”. Hade dock hanterat det ännu sämre förra veckan när det var vintervackert, nu matcher vädret åtminstone mitt mående. Som tur är har jag en liten solstråle vid min sida som trots egen sjukdom lyst upp mina dagar på soffa. Känner dock att det är nog nu, jag vill ut och springa!
När jag var barn och var sjuk väntade jag alltid ivrigt på att posten skulle komma, jag är nämligen så gammal att posten kom med annat än fönsterkuvert. Allt som oftast fylldes brevlådan av skojiga saker. Ett vykort från nån snäll bekant eller vän (ofta Lotta Fries) som önskade god bättring, eller ett paket från ”Barnens Trafik Klubb” med Anita och Televinken, eller en Bamse-tidning. Jag fick återuppleva detta under min sjukvecka! Först kom ett klädförsändelse och till min stora lycka satt byxorna som en smäck. Det finns nog en högre makt som visste precis vad jag behövde. Sen kom nästa roliga post, än så länge bara i elektronisk form men snart även i pappersform. Ett reportage i lokaltidningen om mig och min träning!
