Idag fick jag en stund med min sommarkompis Miss Specialized, med på vår tur var även Linnea Claeson. En tjej alla borde bekanta sig med, vår tids fröken Friman kanske. Vi rullade, med min benkrafts hjälp, upp i dalen mot Alagna. Hade hoppas skymta MounteRosa men skymtade bara vita moln. Träffade även Manne på sin cykel, han gav mig en banan. Det visade sig vara min baaaaanaaan som halkat ur fickan. Toppen! Den var som färdigtuggad.
Det var först när jag vände som det blev uppenbart. Det lutar uppåt när man cyklar upp i dalen! Jag som trott att jag och Miss S bara inte hittat varandra riktigt ännu och därför rullat så trögt. Förstod ganska snabbt att jag hade haft lite hjälp på vägen upp, av vinden. Fast i ärlighetensnamn är det någongång man skall ha motvind som är det väl i nedförsbacke, tänk så trist det hade varit att rulla hela vägen hem. Blev ändå en negativ split med 10 min, och en backintervall från ett hett ställe som avslut. Tack Miss S o Linnea för sällskapet och tack benen för 70 km. 
