In Blogg, Tävling, Träning, Triathlon

är det dax att lösa in min julklapp till mig själv. Fram till dess skall det svettas, gråtas, ångest hanteras och läääääängtas. Att min entré i långdistans triathlon skulle ske på en riktig ”Iron Man” tävling gör ju att både kraven, coolheten stiger och om jag klarar det får en medalj som jag faktiskt tror jag sparar. Gissningsvis finns det en bunt människor som tycker att galenskapen stiger också och idiotförklarar mig och mina prioriteringar, till dom säger jag…..troligtvis ingenting för de skulle ändå inte förstå. Det viktiga är att jag har en underbar familj som förstår, eller även om de inte förstår är mycket förstående och generösa som låter mig hållas. Tack Filippo! Och människor som inte bara förstår utan tycker som jag kommer finnas på plats i Kalmar och det bästa är att jag under senaste månaderna lärt känna flera av dem och titulerar dem mina kollegor, vänner och partners in crime.

I dag var det dags att ta fram den stora verktygslådan, skohorn räckte inte till idag för att klämma in ett träningspass. Jag fick även frisera passet lite kapa några sekunder här och där. Rätt många av teknikövningarna fick stryka på foten i mitt löp pass. Hoppas lite tills det sved i vaderna och sen körde jag på med intervallerna. Första de kort men oj så högfrekventa 90 sek 100 i kadens. Inte helt lätt att trippa fram på tå, trots dubbar, i det väglag som erbjöds idag. Löparbanorna var snötäckta så det som återstod var en gångväg i en upplyst parklek för att slippa med och mot lut. Intervall sort nummer två var 2×8 min i kadens 93 sista etappen var 10 minuter i kadens 91 och den avslutades vid dagisgrinden. Några pappor rynkade lite på näsan åt min alternativa parfym och själv blev jag aningen nedkyld i den allt annat än powerwalktempo promenaden hem. Fick lyfta upp Edith så jag fick upp pulsen och värmen.

Medan vi väntade på nonni åkte vi och införskaffade den efterlängtade granen, vi hade dock inte riktigt samma krav vad gällde designen. Edith ville absolut ha en blå gran, Greta en så hög som möjligt och jag en symmetrisk, bullig, tät, väldoftande, vykortgran. Kan tyckas att jag var den som hade högst krav, men eftersom det var jag som stod för kulorna blev det jag som vann. Blir ofta så när man vet vem det är man skall muta och med vad, att man vinner alltså.

Tack vare den nyvunna energin som anmälan genererade fick jag några kalorier över till att koka lite julgodis lagom till sängdax. Är dock rädd att resultatet har lite att önska.

Snart bara 240…………..

Recommended Posts

Leave a Comment