Från början var den här bloggen tänkt för att redogöra för min väg från anmälan till start i Ö till Ö och sen fortsatte det i träningsbloggsstuket. Nu händer det inte så mycket spännande i min träning förutom ett PB på milen på Hässelbyloppet och att jag gått och blivit med swimrunteammate.
Den här hösten har det däremot varit mycket politik i fokus, jag har varit blandmissbrukare knarkat både endorfiner och politik. Det har varit debatter, utfrågningar och dueller. Sen var valet över men inte mitt intresse. Vissa frågor går jag igång på mer än andra, en sådan är föräldrapenningen. När jag hör det ordet i samma mening som lagstifta börjar adrenalinet att pumpa. Jag tycker man har ett väldigt snävt sett att se på jämställdhet om det är likställt med ”lika mycket”. Så länge vi inte kan lagstifta bort halva graviditeten, hälften av illamåendet, hälften av de nattliga toalettbesöken, hälften av viktuppgången, hälften av foglossningen, hälften av åderbrocken så så tycker jag inte att det är vare sig jämställt eller rättvist att lagstifta bort möjligheten för mammor att vara hemma efter det att de slutat amma och ungarna blir värsta häftiga filurerna att hänga med. Tycker att vi förstärker orättivisorna, genom att ge männen det gottigaste. Och hur blir det med de familjer som har två mammor, där blir det ju kvinnor som tar varenda liten föräldradag, två kvinnor som halkar efter i karriären och får lägre pension (om det nu är det som är haken). För att inte tala om de ensamstående mammorna, de som inte har någon att dela med eller de kanske bara skall få hälften så många dagar, herregud de måste väl tänka på karriären! Vore det inte mer jämställt om föräldrapenningen gav samma pensionspoäng som om man arbetade? Om vi började se det som en merit att vara förälder på heltid, för många är det en större utmaning än att förvärvsarbeta.
Om nu papporna inte ens tar ut de två månader som är öronmärkta idag, hur skulle det bli om de skall ta hälften? Skall vi sänka åldern för när vi öppnar förskolorna för våra småttingar då? Eller skall papporna (eller den part vilket kön det än är) hotas med vite om de inte stannar hemma? Antagligen gör man en superduper insats som förälder om man gör det under tvång. Jag tror att pappor är precis lika bra föräldrar som mammor men kanske generellt lite sämre på att städa, tvätta och laga mat samtidigt ha ha. Skämt å sido så handlar det inte om att mammor är bättre men om vi vill skall vi få vara hemma, jag ser det som en kvinnlig förmån en kompensation för andra tillkortakommanden, jag ser det som jämställdhet att få välja.
Nu rör ju inte det här mig personligen längre för mina dagar hemma är räknade, snart skall jag tillbaka och arbeta i en sådär 25-30 år. Jag har tagit låååångt mer än hälften av föräldradagarna och jag har njutit av dessa dagar, de bästa dagarna i mitt liv. Jag är evigt tacksam att varesig staten eller Filippo krävt att jag skulle delat med mig hälften. Kanske får jag lite mindre pengar när jag fyller pension (om jag blir så gammal) men då får jag väl besöka mina älskade ungar istället för att spela golf eller bränna fettet på spanska solkusten, har jag tur kan de sponsra sin gamla mor med en Iron Man start eller liknande. Vissa kvinnor har kanske inte möjligheten att välja men de flesta har nog det och kanske, kanske är det så att många kvinnor VILL vara hemma länge, VILL arbeta deltid för kanske är det så att barnen och familjen är viktigare än karriären och varför skall någon annan få bestämma det? Var är jämställdheten i det? . De kvinnor som prioriterar karriär är troligen kapabla att argumentera inför sin partner om att dela lika på dagarna om det är det de vill.
Så där då stack jag ut hakan, varsågoda och hugg!
