Två efterlängtade besök den här helgen, snön och familjen Andersson/Björk, både gav de oss ett lugn och lyckokänslor. Även ett par objudna gäster dök upp herr hosta hos mamma och tant feber hos Greta. Dessa både gjorde att adventsfirandet inte riktigt blev som planerat. Jag hade längtat och väntat på att få tända till ordentligt på ett Ironman Kalmar spinning pass under ledning av coola Sofie Lantto. Kroppen hade klarat ett spinning pass men en varm lokal, fuktig av svett och till bredden fylld av atleter lämpar sig inte att hosta i om man vill försöka minimera smittspridning. Donationen skulle bestå av pengar och gå till Läkare utan gränser och inte äckelpäckelbaciller till träningskompisar. Den förstnämnda donationen gör jag ändå.
Istället blev det en löptur i det fantastiska adventslandskapet, där kunde jag hosta och sprida mina baciller utan fara för andra. Jag pallade och laddade batterierna medan min iPhone gjorde precis tvärtom, så istället för musik fick jag njuta av ljudet av mina oanvända Ice Bugs mot snön. Förra säsongen sattes det ett underbenet i hjulet för löpning och skorna låg oanvända på hyllan, det var väl rätt säsong att ha dem på hyllan efter som dagarna med dubbunderlag var lätträknade.
Den energi jag laddade med behövdes när jag senare gav mig ut i decembershoppingen, barnen har visst växt sedan sist det var snö och garderoben lite undermålig.
