I ett försök att generera lite energi begav jag mig i gott sällskap i Vårby. Kände mig ruggig och det var nästan plågsamt att klä av sig och dyka i, men som vanligt var man igång efter några längder. Micke förklarade troligtvis alla övningar genomgående som han brukar men jag var en gås, inget fastnade.Voltvändningar stod i allafall på programmet. Inledningsvis skulle de användas för att vända helt enkelt. Senare var de huvudnummer på en av stationerna, de övades med hjälp av nudlar och sen utan hjälpmedel. Inledningsvis gick det bra men ju längre vi höll på desto snurrigare blev jag. Det kinestiskasinnet var som bortblåst, visste inte vad som var vare sig upp eller ner. Var nära att både slicka botten och dunka huvet i väggen. Dragkamp var en annan övning vi ägna oss åt roligt och jobbigt, bra övning alltså. Mellan varven blev det dock lite lite rörelse och lila läppar.
Tog cykeln idag och funderade på om folk slängt på dubbdäck redan för luften verkade vara full av något smått grusigt som attackerade mina ögon, trots glasögon. På hemvägen vart det ännu värre då mörkret infunnit sig och glasögon inte var att tänka på. Har aldrig haft någon längtan efter att prova blindcykling.
Dagen bjöd inte på någon mer träning men den bjöd på trainer montering. Åsikterna går isär gällande installationens inrednings värde.
Det sista fattade jag inte, men du Jenny nu måste du lägga dig! mamma blir orolig att du sover för lite! Go natt
Håller med mamma. Sen vill jag inte åka på storstryk i Wf igen, tror det är danande för karaktären att inte alltid vinna…