Jag går fortfarande runt i ett lyckorus, ett avklarat Ö till Ö måste vara bästa knarket alla kategorier. Det är vanebildande, biverkningarna är övergående och ofarliga och bakruset är ännu bättre än själva ruset. Att det sen har sekundära vinster i form av ökad fysisk och psykisk hälsa är ju ytterligare ett plus. Det som eventuellt gör den lite svårsåld är att behovstillfredsställelsen inte är omedelbar, men verkan sitter i desto längre. Likheterna med en mer kemiskt berusningsmedel är viss minnesförlust. I stunden lovar man sig själv aldrig mer men så bleknar minnena av det negativa. Smärta kände jag verkligen det någon gång? Av min något avvikande gångsti,l de senaste dagarna, att döma var det troligtvis så. Men jag minns det inte, så risken finns att jag kommer utsätta mig för det igen. Enda kvarvarande blesyren är en illa tilltygad stortå som går en osäker framtid till mötes, borde dock inte resultera i något värre än en förlorad nagel. Ett som är säkert är att Öluffen i Stockholmsskärgård komme direkt kvalificera sig till min äventyrs tio i topp och även till bästa tävlingsupplevelse.
Recommended Posts
