Tror inte jag skriver om mig själv i tredje person blir lite pretentiöst. Jag har alltid sökt utmaningar och äventyr men de har skiftat i färg, form och storlek genom åren. Under en period var det ryggsäck, minimal budget, världskartan och ett pass som dominerade. När ryggan var utsliten och bekvämligheten började krypa sig på skaffade jag en utbildning som förvånade de flesta i min omgivning. När jag tillsammans med Filippo skapat en tvåsamhet som ganska snabbt utvecklats till en kvartett började de mer fysiska utmaningarna ta plats i mitt liv.
Jag har alltid tränat, även om intensiteten och aktiviteten varierat mycket. Tävlingsmänniska blev jag i och med mina gener och har inte varit något självvalt.
Hösten 2009 sprang jag Hässelbyloppet och det var min inkörsport till det endorfinberoende jag nu utvecklat och är fast i. Som för vilken missbrukare som helst sker en tillvänjning och en toleransutveckling som kräver tyngre droger i större mängder.
Det som började med ett 10 km löplopp har utvecklats till att genomföra halvmara, svensk klassiker, ö till ö, triathlon först OS-distans och sedan Ironmandistans. Det finns obegränsat med fantastiska saker att fylla livet med enda begränsningen är tiden som finns att förfoga över.