Det händer bara på landet

Vi njuter av alla landsbygdens fördelar. Igår var det simning som stod på schemat, jag hade två banor att förfoga över så jag kunde ta ut svängarna ordentligt. Resten av bassängen tog barnen och kusinerna hand om. Mormor kom och serverade fika efter 3000 m, om man skall klaga på något så var det temperaturen. Närmare 30 grader i vattnet och några till i luften så det pulserade rejält i hela huden efter @60 och 10×25 @30.

Känslan av att härska i ett eget kungarike fortsatte idag. Barnen cyklar runt utan störande bilar och farliga korsningar.

påsk2

Ungefär det samma gällde mig på min prepåskcykling. Oändliga landsvägar utan, rödljus, stopskyltar och trängsel. Efter 40 km såg jag de enda andra cyklisterna i en korsning, de väntade in mig och tyckte jag skulle göra dem sällskap. 15 km med lite draghjälp i motvinden och chit-chat i medvinden med en av de två som visade sig vara en gammal kompis till mina föräldrar. Jag vinkade adjö då mina bröst talade om för mig att jag hade en hungrig son hemma. Sista milen flög jag fram över slätten i 45 km/h, LYCKA! Säg den lycka som varar, väl hemma höll jag på att inte komma av cykeln. I min iver hade jag kört lite väl hårt vilket satt sina spår i rumpa, rygg och energi nivå. Det sist nämnda var lätt att åtgärda de andra två får jag sova bort i natt.  Första timmens solo cykling gav mig en snitt hastighet på 31,5 km/h men den drogs ned av lite för mycket chit-chat under den andra men 30,5 är inte fy skam det heller. Nu skall jag sova trettioen timmar i timman oxå.