I går var en finaldag, min egen lilla final ägde rum i Vårby den största var att det äntligen blev en mästarinna i MM efter en final med två värdiga kandidater. Så SVT har inte tappat en trogen tittar till nästa säsong. Min egen lilla grand finale var sista simpasset, med underbara Human Ambition gänget, på ett tag. Ute säsongen börjar nästa vecka och jag har svårt att föreställa mig hur det skulle gå till att kränga sig in i ett skal av neopren just nu, vet inte om de görs i gravidmodell. Det där med baddräkt har jag löst genom en extra överdel under dräkten vilket funkade fint men en våtdräkt kompromissar man inte med på samma sätt. Motståndet i vattnet har obönhörligen ökat nu blev jag varse igår. Vattenläget inga problem men oj så armarna får jobba för att dra den växande kroppshyddan genom vattnet. Tänker att jag på egenhand kan ägna mig åt ryggsim och bli en jäkel på det.
I torsdags var jag ute på vad jag befarade kunde vara det sista löp eller joggingpasset på några månader. Det gick tugnt i 6.20 tempo och jag gav upp en km innan milen var avslutad. Hade en liten förhoppning om att det var dålig sömn och lite rester av hostan som spökade och det var det! I lördags hade jag ett humör från helvetet och kände desperat att något måste göras innan kvällens gäster skulle anlände och jag bestämde mig för att ge apostlahästarna en sista chans. Valde en lite flackare banan och sprang, ja jag sprang jag joggade inte. Åtta sköna km i 5.30 tempo men jag vet i tusan vems puls Garmin fångade. Jag kunde prata och sjunga så min puls låg som den skulle men Garmin påstod vid upprepade tillfällen att pulsen låg en bra bit över 100%! Gissar att både min och bullens puls fångades och att vi var osynkade.
