Gissar att dagens skidåkning, årets första, kan jämföras med hur det är att ligga sista, riktigt sist på Vasaloppet ett snöfattigt år. Alldeles för många människor hade varit ute och åkt i de obefintliga spåren som skapats och icke-existerande snö. I bästa fall var underlaget av gräs och då hade man bra glid. Värre var det med kottar, kvistar och kvarts. Slog bom stop några gånger. Behållning var förhållande vis god trots ovan nämnda förhållande, på andra varvet körde jag lite mer ”off-pist” och genom att modifiera varvet kunde jag undvika de värsta kvisthögarna. På varierat underlag lyckades jag få till elva km på en timma och känslan i efter åt var go. Nu ber vi en liten bön om mer snö och ett par medar till Chariotten.
Recommended Posts
