Idag var det dax för steg två i min resa mot att bli tyngdlyftare. Efter söndagens halkande löpning hade jag ont i både knä och höfter. Inget jag hade behövt oroa mig för, idag var det andra kroppsdelar som led. Närmare bestämt handflatorna, tänk vit prickiga körsbär. Vi började med marklyft, som det visade sig att jag hade lite talang för. Kom upp i 50 kg och Magnus undra hur det kändes i ben och rygg. Ben och rygg? Där kände jag inget för all min smärta var koncentrerad till händer. Sen min mardröm pull-ups, vilket vi kan beteckna som en icke-talang, kanske rent av en svaghet. Den svagheten måste vändas, är det någon färdighet som kan rädda mitt liv så är det pull-ups. Tänk när jag hänger på klippkanten och skillnaden mellan liv och död är en pull-up. Eller när jag i sista sekund fått tag i brunnskanten och valet står mellan underlandet och jordelivet. Pull-ups/lifesaver here I come!
Du var grym idag och jag ska inte vara petig men du körde dina sista fem set av marklyft på 60 kg ;).
Tack! När petig innebär att jag är starkare än vad jag trodde får du gärna vara petig 🙂