Innan Kalmar var jag trött på att träna på daglig basis och det fanns ett visst mått stress över att hinna med alla inplanerade pass, jag bestämde mig att hösten skulle bli lugn vad gällde träning. Som där som det var förr, jag tränar när jag känner för det och det jag känner för bara för endorfinerna, nöjet och det mentala och fysiska välbefinnandet. Men hur var det förr och var det bättre förr? Har svårt att anpassa mig till att inte varje dag måste vara träningsdag och att jag behöver inte köra tre timmar på trainern (för det är faan inte kul) utan bara köra så långa pass jag själv vill eller så länge tv:n framför mig visar något tillräckligt underhållande. Komfort träning alltså. Samtidigt vet jag att jag kommer vilja tävla och utmana mig själv även i framtiden (typ nästa år) och därför inte tappa för mycket, underhålla den form jag har ungefär så där som man gör med förhållandet under småbarnsåren. Matar den tillräckligt för att inte tappa bort den men den står inte i fokus men finns som en trygg grund. När det vankas tävling vill jag kunna trycka på on-knappen och prestera samtidigt som jag bakat bullar, spelat Kina-schack och försett hela familjen med virkade mössor på min ”fritid”. Sökandet efter den optimala träningsnivån lär fortgå och kompromissandet med tiden. Så mycket underbart att göra i livet men så lite tid att göra det på….
Senaste inläggen
