Viksjögolfbana
Förra helgen hade jag förhoppningar om lite magi på golfbanan, solen sken och snön gnistrade men inte ens med god vilja och livlig fantasi kunde man skönja skidspår i snön, bitvis fanns det i alla fall snö. Det bringade mig ändå glädje vilket inte är att förakta.
Sen har veckan bjudit på en härlig solig löprunda men annars högst ordinära träningspass men så i dag. Som uppvärmning och ett sätt att kicka igång suget spelades det familje hockeyturnering nere på Hässelby strandbad. Sammankallande var vår egen lekledare, hockey-fotboll-tennis-brytaarm-vinnareskalle Emma D. Hade glömt att det faktiskt är kul att försöka bemästra en klubba, en puck, ett par skridskor och ett gäng motspelare på samma gång. Tror det var mitten på åttiotalet senast. Efter gemensam grillad lunch och byte av underställ var det dax för andra skridskor, dom som tar en ut utanför rinken. Det var några år sedan isen låg på Mälaren senast och jag har aldrig upplevt en is som den i dag. Det var Magi. Det var svart. Det var blankt. Det var en spegel. Jag såg min spegelbild, inte min skugga. Jag såg min gröna jacka och min vita hjälm.
Hade mamma varit med hade hon bjudit på en ”Å store Gud”, jag nöjde mig med ett glädje vrål. När snön några timmar senare började singla ner från skyn var min tacksamhet över dagens upplevelse än större.
