till mannen i gul jacka som la sig på rulle på mig vid Brommaplan och helt skamlöst låg kvar där hela vägen till Hässelby. Inte en gång erbjöd han sin kroppshydda som vindskydd åt mig! Sen vek han fegt av utan att tacka för skjutsen. Vi skulle behöva en Margareta Ribbing på Stockholms cykelbanor. Väljer att se på den okände mannen som en långsam cyklist som behövde min hjälp att hinna i tid till dagishämtningen.
Det som kanske störde mig ännu mer var andningssvårigheterna som cykeljackan jag mig, finns inte minsta utrymme att andas med magen i den jackan längre. Finns det cykeljackor för kulmage? Den är till mig i så fall.
Senaste inläggen
