I slutet på förra veckan var det någon som slangade min tank och slurpade sista droppen bränsle. Mätaren har ilsket blinkat rött sedan dess. Puttrade fram med en hackande motor hela helgen och framåt måndag gick det inte längre att ens uppbåda styrfart och då bestämde magen sig för att göra revolt. Lyckades ta mig igen första dagen på jobbet och sen talade kroppen om för mig hur den ville bli tankad, för mina försök (som alltid består av ett gött träningspas) hade till mitt stora förtret haft motsatt effekt senaste dagarna. Men som sagt klockan sex på måndag kväll tog någon annan över min kropp och vaggade in mig i en sorts dvala som nästan varade i två dygn med korta uppvaknanden för intag av bomulls mat, mumsiga saker som kokt potatis, ris och yoghurt. Under två dygn förbrukade jag det antalet timmar sömn som vanligtvis räcker en hel vecka. I går kväll började jag så smått återvända till jordelivet och fick lite av en kickstart när Edith under vårt bastubad konstaterade att ”Mamma du HAR ju lite hängliga tuttar, det är ganska fint”. Glad att hon ens uppmärksammat att jag faktiskt har bröst, de är ju inte direkt framstående och vad framtiden än har att erbjuda i form av bröstform skall jag alltid minnas att ”hängliga tuttar är ganska fint”. Så idag var jag tillbaka i verkligheten, klarade en hel dag på jobbet, piffade till mitt ris med några kokta körsbärstomater och lite räkor. Tog bara en yttepytte nap på soffan innan jag bestämde mig för att söka lyckan i bassängen. Oh yes, I´m back! Träningspasset gav önskad effekt, jag hade valt rätt station för att lämna den samma med full tank av bränsle i premium klass.
Om träningspasset kan jag säga att det var kul! En härlig blandning av mjölksyra och teknik. Som pricken över i fick vi lite start och vändnings tips.
