”Mamma mamma kom, du måste titta i mitt fönster” det var min väckningssignal igår morses. Sömndrucken gick jag in till yngsta dottern som upprymd satt i sängen och pekade mot fönstret. Det var på riktigt, utanför fönstret i en molnfri himmel sken den, solen. Oj som vi längtat efter den och det passade ju så bra eftersom vi bokat en inomhus aktivitet. Kan man inte vintersporta ute får man göra det inomhus, vi hade en date i ishallen. Synd att det inte var i någon av de nya arenorna, då kunde vi rullat bort taket och roat oss i solen. Det blev succé för samtliga utom mina fötter, hade glömt hur plågsamt det är att vänja fötterna vid dessa oföljsamma sportskor.
För att ändå känna på solljuset och få helt årstidsinadekvata vårkänslor blev det en löprunda efter lunch, men det gick långsamt, det var tungt och även med rätt teknik var det svårt att ta sig fram i isiga uppförsbackar. Sprang en av mina långsammaste mil på länge, kände mig helt dränerad på energi ändå tills vi på kvällen fick mysbesök med soffhäng. Tyvärr har energi nivån blinkat rött även idag, orkade mig ut på en promenad med Shams och tjejerna medan Filippo med assistans av Ramin gjorde pizzabakningsdebut och resultatet var strålande!
Drygt ett dygn att ställa om till vardagstider, känns som en tuff utmaning men inget är omöjligt eller?
