Dom senaste dagarna har haft lite av eld dom tema. På väg till lördagens badhusbesök förundrades vi över de vackra ”eld träden” som lyste upp höstmörkret. Väl på badet brann det i huvudet på mig när skriken i vattenrutshkanan skar i öronen. När vi väl fick plats i den varma bubblande pölen gick brandlarmet. Jag tyckte att det var smart att lämna handdukarna i omklädningsrummet för att hålla dem torra. Ett beslut jag ångrade när vi stod blöta och huttrande i entrén och försökte få en glimt av brandmännen.
Under gårdagen var det åter naturen som förde tankarna till eld och alla de sprakande träden lyste upp min väg under söndagens lite längre löprunda. Pulsbandet låg kvar hemma och jag försökte gå på känsla för att inte komma över 70% i puls, vi får aldrig veta om jag lyckades men det kändes bra. I vårt hus var det riktigt hett emellan åt när en sexårings temperament överhettades och explosionerna avlöste varandra.
Idag sitter jag med tårarna brännande bakom ögonlocken efter att ha sett sista avsnittet av ”torka aldrig tårar utan handskar”.
