Hade liksom glömt bort att Ö till Ö inte är nästa tävling, på väg dit har vi Stockholm Triathlon, vilket jag blev påmind om när jag igår fick lillbrosan på tråden. Han berätta att nu har han kommit igång med träningen och skall utmana mig den 21 augusti. Ärendet han hade var dock att låna en vätdräkt. Han kom hit prova den och bjöd oss på ett gott skratt, en sparris i neopren. Skönt att se att dräkten inte gled på honom i ett svep. Han fick kämpa cm för cm. Alla undrade hur jag kunde ha den dräkten när Marcus knappt fick på den. Jag påminner då om att Marcus är ett huvudlängre, så det han tjänar in på sina sparris ben får han betala igen på höjden.
När alla gäster åkt hem och värmen avtagit något var det dax för löpning. Jag sa lite kaxigt innan jag stack att ”Jag blir nog borta en stund”. Började springa och det var inte med lätta ben, klarade dock första milen på under 5 min tempo, det var en blandad kompott av väg, motionsspår och obanat. Ganska kuperat Km 11 och 12 var oxå ok men sen blev det tungt tungt tungt de sista tre. 15 km 1 h 16 minuter. Hemma på gräsmattan blev det en kvart core och så drog jag ut musklerna en stund. Var förvånansvärt mjuk i kroppen.
Några timmar senare braka det löst. Senaste veckans intensiva knaprande av antiinflamatoriska piller har satt sina spår. Lördagskvällen gick i turistmagens tecken, trots att jag befann mig på hemma plan. Därför var det kanske inte så konstigt att jag kände mig lite urlakad idag när klockan ringde 7.45. Tidigaste jag klivit upp sen semestern börja, vi har ju annars lagt oss till med tonårstider. Åt lite frukost och sen var det dax att med fullpackad rygga sätta sig på cykeln för första gången på fyra veckor. Å vad jag älskar min cykel. Var dock inte lika förtjust i min muskelstyrka idag. Gick inte tillräckligt fort. Att cykla genom stan tidigt en söndagsmorgon på semestern är ganska behagligt med andra ord ganska bara jag på vägarna.
Hade gott om tid att ta på dräkten men lyckades ändå förse den med några nya hål . När jag kom i vattnet kände jag att armarna vägde bly, jag var ohjälpligt sist hela passet igenom. Att jag hade igenimmade glasögon som gjorde att jag felnavigerade hela tiden underlättade ju inte direkt. Erika var långt före mig, så det var tur det inte var idag det gällde:-). Efter en timma drog jag mig upp på bryggan för att se hur snabbt jag kunde få av mig dräkten på torra land. Acceptabelt snabbt. Bra att veta inför triatlhon. Något trumpen trampa jag hem, klara mig från broöppning på väg tillbaka. Motvinden och en rygga som vägde blöt, istället för torr våtdräkt bidrog till att jag inte satte några hastighetsrekord. Att stadens gator fyllts med människor som inte kunde skilja på gångväg och cykelväg eller höger trafik och vänstertrafik gjorde att jag fick ut lite av simningens frustration genom att väsa okvädesord genom tänderna. Väl hemma, tre och en halv timma och fem mil efter avgång, var jag mycket nöjd och njöt av en skål Lemon Curd glass efter lunch medan resten av familjen var på cykel tur.
Sorry F men det blev ett långt fotolöst inlägg igen, du har dock min fulla förståelse om du inte läser;-)
Senaste inläggen
