In i det längsta försökte jag inbilla mig att det handlade om sömnbrist, pms och träningsvärk. Men igår kunde jag inte blunda för de vita gigantiska fläckarna i halsen och värken i kroppen, Brommaakutens Vårdcentral nästa. En kur till tack, börjar snart fundera på att lägga till Kåvepenin som permanent inslag i min kost, sida vid sida med de antiinflammatoriska. Rädd för att jag snart måste skaffa mig en dosett för fortsätter hösten som den börjat måste jag lägga till antidepressiva och ångestdämpande piller oxå.
Sex mils cykling är vad jag lyckats skrapa ihop den här veckan vilket inte ens motsvarar ett placebo piller. Hade planerat ett besök på SATS igår kväll, ett par timmars simträning med härliga HA ikväll och en endorfin fylld lunch imorgon. Å vad jag får tycka synd om mig själv nu.
Sjukdomarna fortsätter således att matcha min tävlingskalender som skulle avslutas med Hässelbyloppet nästa söndag. Börjar snart bli lite vidskeplig, hur kan det vara möjligt att jag gång på gång får ladda till ett lopp med en penicilinkur? Är det någon som försöker säga mig att jag skall ägna mig åt curling istället?
Gårdagens svar på tal kom från lilla fröken Cappellaro, hon låg i sängen och skulle sova och villa att jag skulle komma och lägga mig bredvid henne. Pappa uppmanade henne att låta mamma vara ifred eftersom hon är sjuk. ”Mamma är du sjuk? Men då skall man ligga i sängen!” Hard to argue with.
