Tidigare i veckan var jag lite bedrövad över att inte jag skulle springa marathon, igår var jag ganska nöjd att jag inte skulle springa maran. Jag började dagen med intervaller 6×1000 m med 3 min vila. 200 meter gick snabbt som attan de andra två var nästintill stillastående med regnet och vinden som piskade mot mig. Inför den sista tusingen var låren stela och nästintill olöpbara, hur tusan bar de sig åt som sprang fyra gånger så länge!? Jag är djupt imponerad och fascinerad över att 20 000 människor med pannben av hårdaste sort samlas på en och samma plats och riskerar köldskador i Juni. Och kanske lite avis oxå! Värmde mig när jag kom in med ett styrkepass för att senare bli nedkyld igen när jag inte längre kunde undvika ett besök till badhuset. Har vid de senaste förfrågningarna hänvisat till vädret och i min enfald sagt att en dag när det är regnigt och kallt går vi dit, japp så det var bara att traska dit. Hela besöket pappade jag mig med att avslutningen i bastun skulle bli varm och skön, det blev den inte bastum hade samma temperatur som svensk sommar. Till råga på allt var täckningen urusel och det var nästintill omöjligt att följa mina Marathonlöpande vänner. De gjorde alla grymt ifrån sig mest imponerad är jag dock av svågern som tog sig runt på 3.01, samtidigt som jag blev lite illa till mods när jag visste hur gärna han ville under 3 timmar och under vilka som helst andra väderförhållande hade han gjort det. Men att persa med 17 min, 42 år gammal och i rent skitväder är en prestation värd respekt!
Så var det söndag och det där långpasset på hojen det enda som återstod på veckans schema. Nacke, rygg och huvud värkte och jag tänkte använda det och vädret som ett legitimt skäl att hoppa över, men det var ju dubbelt så varmt idag jämfört med igår så jag blev ett skäl för kort och gav mig ut. Första 65 minuterna var perfekta torra och fina, efter 68 minuter jag jag våt ändå in på huden, bara fötterna var torra. ytterligare en halvtimme senare hade även galoshernas skyddseffekt gjort sitt. En fördel var att det inte var någon trängsel av cyklister på vägarna ute på öarna, däremot var det rusningstraffik i jättesnigelland. Gigantiska och nästintill oundvikligt att inte krossa ett par. Så en timma uppehåll, en och en halv timma regn och 30 min blandat sol och regn och ett par cykelglasögon senare var jag hemma. Nöjd och blöt. Idag blev det en riktig bastu för att tina. Gretas tips var annars att jag kunde stoppa in mig själv i micron när jag sa att jag ville tina.
