När man skall befinna sig på utryckningsavstånd från hemmet är det svårt att få till riktigt bra landsvägscykling. Alldeles för många korsningar, rondeller och rödljus ivägen. Testade andra hållet idag och styrde mot Viksjö, inte lika många rödljus men korsningar utan rödljus är nästan värre. Hann få upp puls och hastighet några få gånger innan det var dax att bromsa för opålitliga bilister. Jag känner mig rätt nöjd ändå bara att få komma ut och känna asfalt under hjulen och höstsol i nacken. Överväger dock att ta MBT:n nästa gång och dra till skogs och spara racern tills området för rörelsefrihet vidgats några kilometer ytterligare. samtidigt räknar jag ned tills dagen då jag kan börja springa igen, byta promenadstegen mot löpsteg, då blir det fest.
Senaste inläggen
