13 timmar återstår och motivationen lyser fortfarande med sin frånvaro, därför har jag bestämt mig för att se morgondagen som en träningstävling. Får bli ett av de där långpassen som skulle ha utförts i sommar men som kommit på skam. Jag har sagt att jag inte trott mig kunna matcha fjolårets tid men jag har ju såklart haft förhoppningar om att göra det ända tills i kväll. Nu återbar bara pulver av dessa drömmar som smulats sönder totalt när jag tog del av fakta. Fjolårets glädje mil är inte längre 9600 meter utan uppgår till en hel mil, 10 000 meter! Så den där minuten jag kanske knappar in med förbättrad simteknik och bättre flytkraft i år går snabbt förlorad på en extra fyrahundring, om jag inte redan konsumerat den genom en knepigare växling som följd av en ack så tighta dräkt.
Nå väl, väskan är packad, klockan ställd kvällsbönen kommer innehålla en vädjan om att morgondagen erbjuds bättre väder än vad som serverades till dagens barnkalas.
