Började dagen med att detalj studera tunnelbanans blå-linje, gjorde resan t-centralen – solna c två gånger och lika många gånger i motsatt riktning. Men innan dess tog jag pendeln till stan och registrera mig på den kurs som jag skulle studera hela för- och eftermiddagen. Uppskattningsvis var jag inne hos dr sigurdsson i två minuter, den tid det tog för honom att klämma till min ömmapunkt och skriva en remiss till röntgen. En röntgen som naturligtvis nada. Nu är det löp- och hopp förbud i väntan på MR som tar 7-10 dagar. Återbesök till Dr himself skall ske 7-10 dagar efter MR vilket i bästa fall ger mig ett svar om två veckor och i värsta fall tre veckor. Fick fram mina Idrottsmedicinsböcker (kändes bra att den litterauren inte köpts helt i onödan), stressfraktur på Tibia behöver ca fyra löpfria veckor för att läka, så när hela proceduren är klar har det gått fyra veckor och skadan läkt! Just nu känns det lika evighetslångt som den där kvarten kändes idag när jag missat en pendel och väntade på nästa, men är ändå överkomligt och IM kan fortfarande bli verklighet. Även om min plan var ”fokus löpning” hela vägen fram till Kalmar, känns som det är där det finns mest att göra och mest att vinna, eller fanns.
Kände att det behövdes ett ordentligt plåster på såret, eller snarare ett gigantiskt bandage, så vi har boka en resa till mycket sydligare breddgrader. Greta och Edith tömde sina spargrisar så då var saken klar, de ville bjuda oss på det. För att kunna genomföra denna resa måste ALLA ha giltiga pass varpå några timmar av kvällen gick till det. Helt plötsligt var klockan 22 och för sent för ett pass på trainern, för ta igen det i morgon.
