Fast den lät mig springa 9 km först. Under åttonde km började magen mer och mer likna en fullpumpad basket boll och gjorde det där med obekvämt för första gången. Nu blev jag alltså tvungen att gå de kvarvarande 2,5 km och att promenera, speciellt uppför, var en aktivitet jag redan avböjt för dagen. Har funderat vart min aversion mot att gå kommer ifrån och tror jag kommit på svaret. Något som i vanliga fall inte är ansträngande ger mig stigande puls och gör mig andfådd oavsett hastighet men gör inte så att det känns som jag tränat. Promenader gör mig irriterad löpning gör mig glad, lätt val med andra ord. Löpning i Piemonte får guldkant av dessa små vätskestationer.
Senaste inläggen
