Även en ljus svensk sommarkväll blir mörk och svårframkomlig om man springer in i ett skogsparti med solglasögonen på. Det fick jag befara under kvällens löpning. Och nej det var inte magen jag snubbla på utan en stan på marken. Som alltid när sådant genant händer finns det folk i närheten även om man inte mött en levande skäl under resterande 9 km. Samtidigt kommer man på fötter mycket snabbare när man har publik. Bortsett från några grus fyllda skrubbsår var det ännu en njutfull löprunda som avslutades med en kvarts hantelarbete och avloppsrensning. Duschad och omplåstrad skall jag nu njuta av altanen i kortärmat 23.00. Kan man annat än älska svensk sommar?
Senaste inläggen
