Jag vet att almanacka säger att det är vecka 30 min dom veckorna har jag inte brytt mig om i år, bortsett från när jag bokade semestern kanske. Två veckor till och sen betraktas den där lille ailien som färdig bakad men jag hoppas hen dröjer några veckor till. Jag inledde vecka 35 med en skön 9 km löprunda i 5.37 tempo. Resten av söndagen ägnades åt diverse invigningsaktiviteter till vårt nya ”alltiallodäck”. När hopprepet åkte fram och det blev ett träningsdäck inledde jag med att räkna hopp och ta tid på de andra.
Shams, Ramin och min älskling i nämnd ordning och den sistnämnde dominerade med 205 hopp på 120 sekunder, teknikerna var olika men de hade alla samma effekt på mig. JAG VILL OXÅ! bestämde mig för att bara testa tre fyra hopp för att känna hur det kändes. Räknade kallt med att näst intill kissa på mig. Så blev inte fallet, det var pulsen som fick mig på fall efter 170 hopp och 90 sekunder. Oj vad jag längtar efter att kunna träna som vanligt men oj så lycklig jag är över att kunna träna som jag gör. Är övertygad om att det är min varannan trainer, varannan löpskor som får mig att må så bra som jag gör, även om dagens löprunda (som oxå gick i 5.37 tempo) var tvungen att avbrytas efter 7 km. Hade dock lite med graviditeten att göra och mer med ett trängande behov av en toalett att göra.
